Nu har jag beställt ett rejält gäng med kurslitteratur inför min kommande kurs till hösten - Kost vid träning. Sammanlagt 7 böcker. Och med de löparböcker jag har och håller på att ta mig igenom, så kommer det bli ett djävla läsande denna höst. Hur sjutton skall man hinna med att springa.

Det lär i alla fall inte bli mycket TV-tittande i höst.

Ja, jag känner mig lite slö och loj idag efter ultraintervallerna. Jag känner dessutom en lätt ömhet i min högra fot.

Men lik förbannat är jag grymt sugen på att ge mig ut i löparspåret igen. Jag är nog fan inte riktigt klok. Men jag är nog ett löparfreak...

Nyckeln för mig att klara intervallerna var att få in energi i kroppen. Ork, det har jag. Men det hjälper inte mycket när det inte finns energi. Som en bilmotor. Den är stark, men går inte om den inte får bränsle.

Dagedn innan var jag på McDonalds och tog en Big Tasty (bara burgaren) och tog en cola till den. Åt några rejäla mackor under dagen. Jag gjorde ingen speciell kolhydratladdning, eftersom det inte är någo större idé. Det enda i den vägen var att jag svalde en Vitargo Carboloader på morgonen, dagen innan.

Ca 3 timmar innan första start åt jag fil och müsli med socker på.

Under varje intervall hade jag med mig en handflaska på 6 dl med Hammers HEED sportdryck de första två varven. Sedan gick jag över till Hammers Perpeteum.

Efter varje intervall så var det absolut första jag gjorde att dricka en Vitargo Carboloader. Sedan alternerade jag med att dricka Dahlblads Gainer ena gången med att äta Frödinge ostkaka och lite proteinpannkakor andra gången. Jag drack även ett stort glas cola. Det hela avslutades med att svälja två salttabletter.

Efter det var det insmörjning av lår med Aloe Vera MSM, vilket var mumma och tog bort en hel del stelhet.

När allt detta var klart, kunde jag ägna mig åt andra rutiner. Rapportera på jogg.se, sova etc. Men jag för extremt noga med att köra detta race direkt när jag kom in.

Jag hade ställt alarmet på telefonen så att den ringde en halvtimma innan start. Då gick jag upp och tog en banan, två-tre havreflarn samt drack en kopp kaffe. Jag fyllde vattenflaska med perpetuem från en bunke. Jag hade blandat ihop en stor omgång i förväg som jag hade ställt i kylen. Precis innan jag drog iväg, var det ganska lagom att pinka och att jag hade vätskat rätt syntes på att strålen var i det närmaste vit eller svagt ljusgul. Emellan åt tog jag lite salta jordnötter som låg i en skål på bordet.

Det sista jag gjorde innan jag stängde dörren avr att ta en klunk cola.

För mig var detta en totalt klockren metod, som funkade bra. Basen för hela näringsintaget var Hammers Perpeteum. Den är specialgjord för långlöpning och den funkar (i alla fall på mig).

Genom detta strikt regelbundna intag av näring kunde jag också hålla igång maskineriet med att springa. Jag har testat detta innan under andra långpass och tävlingar. Nu fick jag ett tydligt kvitto på att detta funkar och det kommer att vara detta koncept jag skall köra på Skövde ultrafestival.

En annan framgångsfaktor för mig, var det konsekventa användandet av kompressionkläder. Kompressiontröjan känner jag egentligen inte så mycket av, men den ger en synnerligen bra bieffekt - inget skav på bröstvårtorna. Det som varit ett stort problem för mig är nu helt plötslig puts väck. Inte en enda gång under dessa 80 kilometrar märkte jag eller kände något. Helt outstanding!

Idag den 17 juli är det min och Carinas årsdag. Vi har camperat ihop nu i 6 år och för mig har detta varit en hel fantastisk period i mitt liv.

Carina har varit ett grymt sötd för mig och jag har även kunnat stötta Henne vid motgångar. Hon är den perfekta livskamraten och jag ser fram mot många fina år tillsammans med Henne.

I just love you, Carina! *PUSS*

Där satt den. För tredje gången har jag baxat mig runt alla 8 ultraintervallerna. Den sista intervallen blev riktigt slitsam och jag hade svårt att komma in i tempo. Jag lyckades sakta under den milen få upp lite fart. Men jag fick jobba hårt. Jag tog sista intervallen på 1:06:38. Nu hade temperaturen sjunkt tillca 17 grader och det var åter nästan vindstilla ute.

Men det känns alltid gott att ha klämt alla åtta intervallerna. Absolut mest nöjd är jag med jämnheten i dessa intervaller, något jag inte har varit bortskämd med förut. Det hela fördelade sig så här:

Ultraintervall 1:  10,10 km  1:08:41  6:48 min/km  (långsammast)

Ultraintervall 2:  10,01 km  1:04:57  6:29 min/km

Ultraintervall 3:  10,10 km  1:06:56  6:38 min/km

Ultraintervall 4:  10,04 km  1:04:45  6:27 min/km  (snabbast)

Ultraintervall 5:  10,04 km  1:04:46  6:27 min/km

Ultraintervall 6:  10,03 km  1:06:16  6:37 min/km

Ultraintervall 7:  10,01 km  1:06:21  6:38 min/km

Ultraintervall 8:  10,04 km  1:06:38  6:38 min/km

På dessa 8 intervaller har jag snittat total 6:35 min/km. Tacka för, att man är helnöjd. Jag var 3 timmar och 33 minuter snabbare än förra gången i februari.

Den näst sista intervallen startade osedvanligt segt. Jaha, tänkte jag. Då är vi där. Första kilometern på 7:12. Men sedan rullade det bara på och jag fick upp farten igen. Det var varmt ute nu - 23 grader. Det får väl duga, vinden var svag. På något sätt var det som om någon hade snabbspolat denna intervall, för plötsligt innan jag visste ordet av så var jag inne på sista varvet. Konstigt, men jag var inte ledsen för det. Sjuan gick på 1:06:21 - 7 sekunder snabbare än förra intervallen. Jag är verkligen förvånad och mycket positivt överraskad att jag har kunnat hålla ett sådan här jämnt tempo alla 7 intervallerna. Det har jag aldrig rott iland med förut.

Nu laddar jag för den sista intervallen. Den skall jag bara ta mig igenom. Att inte köra den är som att bryta 5 meter framför mållinjen. Finns inte på kartan.

Så nu laddar vi om.

Sexan avklarad. fast den här gången började det att kännas lite segt. Men det var inget hasande i alla fall. Temperaturen låg på21 grader och vinden hade mojnat något. Solen sken från klarblå himmel, så nu fick man äntligen känna lite lätt på värmelöpning. Me like. Dennaintervall blev 10,03 km lång och gick på 1:06:16. Det kändes som om det var långsammare när jag sprang. Så det får jag säga är helt OK.

De sista 2½ varven fick jag en trevlig överraskning. Roger Andersson - ordförande i Svenska Marathonsällskapet - dök upp och gjorde mig sällskap. Vi hade en hel del att prata om. Men jag tycker det känns verkligen som bra medlemsservice när ordföranden dyker upp och tittar till sina medlemmar. Himla trevligt var det i alla fall.

Nu vidtar den rutinmässiga återhämtningen innan den näst sista intervallen startar.

Den femte intervallen är avklarad. För mig är denna intervall psykologiskt viktig, för då är mer än hälften gjorda och det är bara tre kvar. Det känns inte lika tungt. Temperaturen hade ökat till 20 grader. Tyvärr hade även vinden det. Det blåser en frisk vind nu och jag har en klockren motvind på upploppssträckan. Men som tur är har jag vinden i ryggen på Laxfiskevägen utanför K-Rauta, där banan stiger lite grann.

Återigen hade jag förhållandevis pigga ben. Det gällde bara att ta sig igenom den där första dryga halvkilometern, sedan släpper det. Så har det varit hela tiden. Jag har bra flyt i löpningen och denna intervall blev endast en sekund långsammare än förra intervalle, som var min snabbaste.

Jag blir verkligen förvånad och undrar för mig själv vad fan som står på. Jag har aldrig någonsin sprungit så här jämnt för. Alla intervallerna ligger inom ett spann på 4 minuter och efter 5 intervaller avverkade är jag redan 1 tim 21 minuter snabbare än förra gången - den 16 februari.

Att jag har hittat ett fungerande koncept med mat och vila är helt uppenbart. Jag hoppas att detta hänger i nu. Men skulle det bli så att det kommer en dipp, så blir jag inte så himla ledsen för det. Jag är så supernöjd med dessa fem intervaller och dom har gett mig riktigt fina besked.