Så var jag inne på min sista semestervecka. Nästa måndag sitter jag på jobber igen. Jag kan ju inte påstå att jag jublar åt detta faktum. Att få ägna min tid åt vettiga saker som träning och lite annat kommer att bytas ut mot jobb. Det är ju skönt så länge det varar.

När jag hade duschat idag så hade jag inte några rena kallingar i lådan. Det blir till att köra stortvätt nu.

Nu har jag lite mat i kistan också, så allt känns bra. Medan tvättmaskinen gör sitt jobb, parkerar jag mig framför TV och kollar in på löpar-DVD:n - Running Sahara. Jag blir bara sjukt sugen på att springa igen när jag ser sådant här.

Jag tog nog i lite i underkant när jag skrv att dagens pass skulle ligga på 15 - 20 km. Jag tog den utökade svängen runt Kåhög och körde n i tre varv. På sista varvet tog jag en extrasväng bort mot Jonsered. Likaså töjde jag det varvet i slutet ner mot Utby via Sportlife. Alltihopa avslutades med ett varv på ultraintervallbanan.

Det var ett helt underbart pass. Inspirerad efer gårdagens film - Ultramarathon man - hade jag sådan springglädje idag.

Att få komma ut och gå in den bubbla som jag gör när jag springer går inte att beskriva i ord. Jag stänger ute alla problem, allat elände omkring mig. Det är bara löpning och posititva tankar som flödar genom kroppen. Lite ordvitsigt a la Götteborrj skulle man kunna kalla en sådan här löpning för ett lyckorus. Det är faktiskt så det är. Dagens lilla tripp blev längre än utlovat och räknetverket stannade på 32,01 km.

Nu återstår två pass av kortare natur 11-12 km. Som skall köras imorgon och på tisdag. Sedan blir det vila till Skövde ultrafestival, då jag skall springa i dagarna två.

Nu skall jag ner till kylen och hämta belöningen. En svinkall öl.

Nu håller jag på att förbereda mig för dagens löppass. Jag har planerat 15 - 20 km, fast det är ju inte ristat i sten. Det som återstår nu är att vispa ihop lite Perpeteum. Dagens pass kommer att hålla sig runtom i grannskapet. Dvs. runt Kåhög - varvbana alltså.

Vet inte för vilken gång i ordningen, men nu har jag suttit och kollat på the Ultramarathon Man - Dean Karnazes 50 maror genom 50 starter på 50 dagar. Den sista maran - New York City, drar han på 3 timmar. Man kan inte låya bli att springa när man ser denna otroligt inspirerande film.

Dagens två och en halvtimmaskur funkade förvånanvärt bra. Nu är jag riktigt sugen på att ge mig ut och springa igen. Känns skönt att vara tillbaka i normaltillstånd. Kan det bero på att jag hade tre dagars löpvila?

Jag kände mig inte på topp i morse. När jag satt i soffan och funderade så kände jag inte alls för att springa. Sådana här traumatiska tankar skrämmer vettet ur mig och måste stävjas direkt.

Detta innebar ju naturligtvis att jag måste ut innan känslan tar överhanden och så blev det. Blandade ihop lite Perpeteum och fyllde vätksryggan.

Jag sprang bort mog Utby, tog av vid Bergsjöbacken. Backen upp till Bergsjön och ner mot Gråbovägen. Därifrån gick det genom den vackra dalgången vid Lärjeån ner mot Hjällbo. Sedan Gamlestadsvägen till Gamlestaden. Artellerigatan - Bellevue -Kviberg och ner mot Säveåns vackra stig som jag följde tillbaka till Partille.

Denna reningsprocess i min själ pågick i drygt 2 och en halv timma och jag sprang 23 km under den tiden. Nu känns allt så mycket bättre.

jag tog ju inte i för kung och fosterland, det fanns ju ingen anledning tilld et heller för den delen. Jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt trött, utan så där lagom bara. Precis så det skall vara.

Lördagen är räddad...

Kändes inte bra idag. Vaknade med huvudvärk och en domnad vänsterarm. Hur jag än vände mig så hade jag domningar i armen och huvudvärken bara dunkade på. Jag skall se om en kopp kaffe kan fixa det. Om inte annat så kanske lite löpning...