Strax efter att de första stävade mot målet i Slottskogsvallen, så startade Eva. Jag och Carina stod nere vid infartsparkeringen där banan viker av in mot Slottskogen. Ett mycket bra ställe. Vi fick syn på Eva och gjorde lite oväsen innan hon försvann bort. Därefter gick vi bort till Säldammsbacken för att hitta min grabb Robert, som också var där och tittade. När vi stod där och snackade så såg vi Eva igen. Jag hann inte riktigt med att få igång kameran så jag satte av i förväg uppför backen för att hinna få en bild. Så djävla snabbt har jag aldrig sprungit upp för den backen. Men bilden fick jag.

Vi gick sedan tillbaka till nummerlappsmässan. Nu var det perfekt att vistas där. Det var nästan helt folktomt men alla montrar var öppna. Vi stannade till vid Perfektas monter och hölsade på Mary och Rune Larsson. Där blev vi ståendes och pratade i en halvtimma säkert. I Craftmontern köpte jag 2 par löparsockar som skall förhindra blåsor. Återstå att se om detta stämmer, genom empirisk testning. Jag köpte även ett par kompressionsstrumpor. Träffade även en instruktör från Lerums Sportcentrum som stod i Medikus monter. Men det som tilltalade mig allra mest var Salomons monter. Deras kompressionstights var djävligt läckra - men dyra.

Lagom till Evas målgång parkerade vi oss på läktaren på Slottskogsvallen och tittade på alla tappra som tog sig i mål. Stilarna var verkligen av skiftande karaktär. Allt från en som låg på en rullbår och blev körd av sjukvådare till de som sprang som gaseller över mållinjen.

Igår var jag och Carina nere och kollade in Göteborgsvarvet. Tanken var att vi skulle parkera vid Åby och ta specialbussarna till Slottskogen. Ute på E6 precis innan vi skulle svänga av till Söderleden så var det mer eller mindre stillastående köer. Den sträckan tog oss nästan en halvtimma. Eva som skulle springa och hade kommit till Slottskogen rapporterade att det var en halvtimmas kö till bussarna och att löpare hade förtur. Med andra ord totalkaos där borta. Visst var det faktiskt en jäkligt bra idé arrangören har kläckt, men tyvärr kunde det inte omsätta detta i praktiken. De försökte förvisso rätta till det genom att sätta in fler bussar. Men man får vara lite förlåtande och hoppas att de drar nytta av lärdomarna tills nästa år.

Men vi fattade beslutet att inte åka in till Åby. Vi fortsatte bort till Frölunda torg och parkerade där. Sedan tog vi spårvagnen till Botaniska trädgården och vi anlände bara några minuter före det att vinnaren passerade. Så dessa fick vi se från första parkett.

Skall jag in och titta i framtiden, så lämnar jag bilen hemma och åker kollektivt in. Klart det bästa alternativet.

Idag efter jobbet blev det mitt första löppass på en vecka. Det har varit mycket cykel i veckan. Jag tog med mig en badtermometer också. Det var varmt idag och jag kunde springa i endast linne och krottights. Precis innan jag kom upp till Humlebadet började det att regna. Men det var som ett sommaregn och det kändes inte kallt. Precis den där goa känslan man har på sommaren. Väl uppe vid Humlebadet som ligger vid sjön Aspen, stannade jag klockan ett litet tag. Jag slängde i temrotern i vattnet och passade på att stretcha lite. Efter stretchen kunde jag läsa av 15 grader på termometern. Hmmm...  det börjar alltså bli dags för våtdräkten att göra entré. På vägen tillbaka började det smärta i höger knä. Inget allvarligt, men jag var tvungen att dra ner på tempot. Denna känsla gillade jag inte. Jag börjar nu bli fundersam till om jag skall springa 24 timmars i Köpenhamn eller inte. Jag vill inte riskera broloppet helgen efter. Detta tål att tänka på.

Efter mycket om och men och många turer är det nu äntligen klart att jobbet kommer att skicka mig på utbildning. Jag skall lära mig Windows Server 2008 i dagarna 5 hos Informator i Gårda. Det blir det första stora steget på min väg att byta teknikplattform på jobbet. Från att ha varit en inbiten I-series (AS/400) grabb, så skall jag över på Windows server med IIS och på så sätt närma mig .NET teknologin. Riktigt spännande. Kursen kommer att hållas vecka 26. Och då ser jag naturligtvis en hel del träningsmöjligheter i detta tilltag.

Efter gårdagens traumatiska framgång, styrde jag kosan till Skatås. Inte för att springa. Jag hade planerat det, men jag var så oerhört trött i kroppen efter veckans träning och jag var så oerhört mentalt omskakad så jag iddes helt enkelt inte.Grundsyftet med Skatårbesöket var att hämta upp Carina som var där med jobbet på en teamaktivitet. Istället fick jag en liten stund för mig själv att sitta och fundera och reflektera. Så här i efterhand inser jag hur guldkantad denna stund var.

Som grädde på moset hittade jag det nya numret av aktiv träning i brevlådan när vi kom hem. Det sista jag mindes fån gårdagen var ett reportage i tidningen om hur man ställer in sin cykel. Sedan skrällde klockan 05.15 i morse och nu så sitter jag här.

Det är fredag och jag väger under 80 kg. Bjuder någon på kaka eller bulle idag, så skall jag tillåta mig att ta en bit.

När jag signade in mig på I-trim uppgav jag som mål att jag ville väga under 80 kg. Förra vägningen den 6 maj låg jag på 81,7 kg. Aldrig har jag varit så motiverad efter den vägningen. Nu skulle jag bara ner. Det kändes på något sätt som om slutstriden hade inletts. Jag har tränat djävligt hårt och toppat perioden med en marathon. Ur den synvinkel är jag riktigt nöjd.

I kväll var det åter dags för en gruppträff på I-trim. Jag var där nere och körde hårt 6 varv på deras cirkelträningsbana. Efter skön dusch och återhämtning var det dags för mötet och vägningen innan. Jag kände ju på mig att jag hade tappat i vikt. Men när vågen visade 79,1 kg, då brast det. Jag kunde inte förstå det, jag kunde inte fatta det. Det tog faktiskt ett tag och jag vet inte hur många gånger coachen fick upprepa denna siffra. Från 81,7 kg ner till 79,1 kg. Det nålet jag satte upp när jag startade är nu uppnått.

Jag har under resasn gång och den senaste månaden reviderat målet och justerat det till 75 kg - i balans. Detta innebär att jag skall ner till 73 kg innan jag går på stabiliseringen. Med dagen besked är jag övertygad och vågar tro på att detta är genomförbart.

Men idag är jag bara i ett stort lyckorus. Arbetet har gett resultat och jag kan skörda frukterna av min framgång. Jag är bara så glad och lycklig.

Jag skall inte springa Göteborgsvarvet i år. Den tävlingen har förlorat sin tjusning, när man tillåter så vansinnigt många deltagare. Det enda som sker är att man skapar trängsel. De två senaste gångerna jag var med vittnade starkt om den saken. Vad är viktigast? Att till varje pris vara världens största halvmara eller ge löparna bra förusättningar för att springa? Om man går på det först nämnda så får man nog tänka om vad det gäller startområde och bana. Skall man gå på det sistnämnda, så tycker jag nog att man skall börja införa möjlighet att kunna registrera om sig på ett startnummer, som Lidingöloppet. Just nu är det totalt hysteriskt i forumen under köp och sälj. Speciellt jogg.se. Undrar när storarrangörerna skall släppa sin profithunger och se till löparnas väl och ve och därmed införa omregistrering av startnummer. det är mycket dålig stil av dom att inte göra det och det är inga större åthävor att göra det heller. Bara ren principsak. Trist när pengarna styr, för något annat skäl skall dom inte komma med.

Det blev sent i säng igår och jag sov som en stock. Känner mig lite lätt vimmelkantig så här på morgonen. Men det botas ganska bra av kaffe. Återigen hopar sig tingen. Vi har en djävla massa lådor ståendes hemma. Men det är Carinas lådor och det är Hon som måste gå igenom dessa, stackarn. Det gör det stressigt för Henne. En stor del av helgen försvinner iväg på detta. Å andra sidan är det skönt att ha det gjort. Jag pysslar med andra saker under tiden och bär undan det som är genomgånget. Vi börjar bygga upp en viss logistik runt detta nu.