Nu har jag i helgen gått omkring utan linser i ögonen. Med andra ord varit en glasögonorm. Jag bär linser dygnet runt i ca 30 dagar, sedan tar jag ut dom och går ett par dagar utan linser för att vila ögonen. Idag blir det dags att montera ett par nya. Det skall bli skönt.

Efter att ha sovit länge idag (me like) skall jag nu försöka attackera alla kartonger och lite annat smått och gott i vår lägenhet. Jag skall även försöka ha disciplinen att inte träna idag. Det blir nog det svåraste.

Det var ju meningen att jag skulle ha återhämtning denna dag och inte träna. Men det kan ju inte alltid bli som man har tänkt sig. Fast nu har jag slagit mig ner i soffan, halvblängandes på TV:n.

Aktiviteten pågår just nu i Access. Jag försöker designa upp en funktionell träningsdagbok, som skall ersätta mitt excelark. Inget fel på excelarket, men det börjar bli lite tungrott och mäktar kanske inte med mer funktionalitet som jag vill ha. Kan jag få ner träningarna i en liten databas, då kan man göra så mycket mer med sitt data.

Det skulle vara käckt att kunna få till en importfunktion från Sporttracks eller liknande.

Näe! Nu kan jag inte hålla mig. Det var bara att dra på sig kläderna och ge sig ut att springa. Jag kände mig helt enkelt tvungen. Kanske är jag en endorfinist som min läkare sa? Men passet får gå under täckmantel återhämtningsjogg.

Den första kilometer kändes väldig stel och trög, skall jag villigt erkänna. Den andra kilometern var också seg, men den gick lättare. När jag kom upp till tre kilometer kändes allt som vanligt igen (läs det känns så himla skönt). Det gick naturligtvis inte lika snabbt som vanligt, men det rullade på bra. Hela rundan blev 6,43 kilometer och gick på 40:27. Ett snittempo på 6:17 per kilometer. Helt OK tycker jag. Och så känner jag mig inte lika stel heller.

Ett sätt att få bort sin marathonstelhet är att gå och handla. Så blev det. Jag gick ner till Allum och kollade in läget. Passade även på att handla lite mat också. När jag kommer hem blir det nog ett nappatag med tvättmaskinen. men jag känner mig trots allt förvånansvärt pigg.

Mmmmm. Jag har sovit som en stock, men ändå vaknade jag gristidigt med mina mått mätt. Vid 9-tiden. Jag har precis stjälpt i mig lite frukost och fått kaffe i magen. Så nu är jag redo att möta dagen. Lite stelhet från gårdagen är det idag, men det får jag jobba bort på något sätt.

Nu har jag suttit här och vänt och vridit på Sporttracks och kollat in dagens lopp. Jag inser att jag faktikst är en sub5-löpare numera. När jag och Carina satt och pratade en gång i höstas om mål och vart vi kommer att landa, så var jag ganska övertygad att tiderna i mitt första löparliv kommer jag aldrig att nå igen och det tror jag fortfarande. Då var det 3:37 på maran. 1:34 på halvan och milen på 40:08. Jag har blivit äldre. Dessa tider preseterade jag vid 29 års ålder.

Men vi satt och spånade hur långt man kunde komma ner. Jag sa då att om jag går ner i vikt och få till träningen, så kommer jag att ligga mellan 50 och 55 minuter på milen. Det gör jag idag - check! Jag kommer i bästa fall ner på ca 4:30 på maran - gjorde jag i dag - check! Däremot är jag inte framme på halvmaran även om jag idag uppfyllde mitt första mål: halvmaran under 6 min tempo, dvs 2:06. Idag passerade jag på 2:04 - check. I min spådom från i höstas trodde jag att jag skulle hamna i intervallet 1:55 - 2 timmar och det tror jag fortfarande på.

Jag sa att om jag kommer att hamna på dessa nivåer. Ja, då är jag nöjd. Det räcker för mig och det stämmer. Jag är nöjd. Skulle nu mina tider sjunka ännu mer, så ser jag detta enkom som en trevlig bonus. Men att hålla på med intervallträningar och diverse kvalitetspass för att vässa tiden ytterligare några minuter, är för mig bortkastad träning. Jag kör ju ändå lite nakåtintervaller när jag är ute med Carina och ibland får jag något ryck och kör fartlek på löpturerna. Men där går gränsen.

Jag följer inga träningsprogram. Det funkar inte för mig. tappar alltid lusten efter några veckor. Jag vill bara ut och springa. Det gör mig väldigt glad och tillfreds.

Jag tror fan inte det är sant. Jag har drömt så länge att få komma under 5 timmar på maran och nu drar jag i mål på 4:33:09. Nästan så man börjar grina. Viktminskningen ger tydliga resultat. Härmed bevisat. Det bästa jag gjort innan (i mitt andra löparliv), var 5:10 på Skövde 6H 2009. Så jag har krossat den tiden med 43 minuter!

Jag måste erkänna att jag var ganska rådvill. Hur skall jag starta det här? Vilket tempo? Jag har ju sprungit fort på kortare distanser, men inte på längre distanser som marathon. Planen var att lägga sig på ett 6 min till 6:20 tempo. I början kollade jag på klockan för att ha koll på tempot. Jag låg då på 5:40 - 5:45 och tyckte att det var för fort. jag försökte slå av på takten, men ett, tu och tre, så var jag där igen. Jag insåg då att det var ingen idé. Jag bestämde mig då för att skita i att kolla på klockan och bara springa på. Så fick det bli vad det ville. Bära eller brista taktik med andra ord. Efter det beslutet kollade jag inte mer på klockan. Det var bara pulsen jag höll koll på. Jag vred upp klockan så att jag bara såg pulsdisplayen. Naturligtvis kände jag att det gick undan med mina mått mätt och att det kändes bra. Halvmaran passerades på 2:04 (har kollat detta i efterhand i Sporttracks) och där har jag haft som mål att komma under 6 min tempo. Dvs 2:06. När jag passerade halvmaran kände jag mig osedvanligt fräsch.
Vid 23 -24 km började tempot gå ner och jag började stelna till. Varvtiderna blev längre, men jag lyckades hålla 6 min tempo upp till nästan 30 km. Men sedan tog det emot. 30 km gjordes på 3:05 - 6:10 tempo - det är jag också riktigt grymt nöjd med. Den sista milen blev ganska seg och det märktes på varvtiderna, men jag lyckades ändå hålla igång löpningen och jag hade inte så stora problem med bålstabilitet detta lopp, som jag har haft tidigare. Också något som jag tränat på - speciellt nere i I-trims cirkelträning - och nu ger det hela utdelning.

De sista 10 kilometrarna kändes inte tunga eller ansträngande, det var bara det att det var segt.

Loppet gick på en bana som sprangs 24 varv. Jag körde stenhårt med vätska och russin vartannat var. Vätskan bestod i en mugg cola och en mugg sportdryck (Enervit). Sedan tog jag in lite russin och en bit banan. Detta visade sig funka bra. När 10 varv återstod. Så fortsatte jag med stort näringsintag och tog då enbart Enervit vidd dessa varv (varje jämt varv 2-4-6... osv). De andra varven (udda) förstärkte jag med en mugg cola. Detta funkade finfint. Jag tror att denna aproach till näringsintag (tack Kari) la grunden för dagens framgång.

Nu ser jag också effekterna av min viktminskning. Det faktum att jag kastat av mig 22 kilo, talade idag sitt tydliga språk. Kanske har jag inte hängt med mentalt eftersom jag var osäker på vilket tempo jag skall hålla. Men jag vet nu att det inte är någon tillfällighet att jag skalat av 43 minuter på min maratid (5:10 från 2009) och att jag mer som regel än som undantag hur lätt som helst springer milen under 60 minuter. Jag skulle vilja påstå att jag har min viktminskning att tacka för detta. Hade jag fortfarande varit runt 95 - 100, hade jag aldrig kommit ner i dessa tider. Kanske någon minut under 5 timmar men inte mer. Och då hade det varit mer ett undantag än regel.

Jädrar vad nöjd jag är. Jag kommer att lägga mig ikväll med ett stort leende på läpparna.