Måndag igen. En söndertrasad helg. Den enda behållningen var min 40 km runda i lördags även om den slutade lite snöpligt. Kontentan av den var också att jag insåg att det var dags att beställa nya skor. Om det blir Startfitness eller Wiggle återstår att se. Startfitness brukar vara billigare även med frakt inräknad.

För att köpa löparskor här i Sverige är helt utelutet. Att köpa mina ASICS på Startfitness gör att priset sjunker med en tusenlapp.

Den dagen svenska återförsäljare släpper sin girighet och tar liknande priser som i utlandet. Den dagen gynnar jag svenska handlare.

Så var helgen slut för min del. Om en halvtimma drar jag iväg till jobbet för lite övertidsjidder. Förvisso lite klirr i kassan. Men det slår inte att vara ledig och vara ute och träna.

När jag får sova tills jag vaknar av sig själv blir jag alltid glad. Att vädret på utsidan var strålande gjorde ju inte saken sämre. Idag skulle det bli långpanna.

Jag hade redan funderat ut en runda och förberedde mig. Fyllde ryggan med Perpeteum i ena blåsan och vatten i den andra. Dessutom tog jag med salttabletter och Runekakor.

Först sprang jag upp till Humlebadet och vände. Sedan var tanken att jag skulle springa via Utby ner till Kviberg och tillbaka utmed Säveån. Väl hemma avsluta med ett varv på Kåhögsrundan. Ungefär 28 - 30 km.

Så blev det inte. När jag kom ner till Utby, svängde jag av och tog backen upp till Bergsjön, fortsatte ner mot Gråbovägen och in i Lärjeåns dalgång. Det är ju så vackert där. Nere vid Lärje gjorde jag ett kort stopp och sprang in på Statoilmacken och handlade mig en Cola. Det hade hittills gått bra att springa. Men det började sega till sig lite. Jag hade då sprungit ca 22 km.

Med förnyade krafter fortsatten jag utmed Alelyckan bort mot Gamlestaden. Vid 26 km kom den väntade och efterlängtade dippen.

Jag tog in extra energi och kutade på, om än i ett lägre tempo. Jag fortsatte mot Kviberg och där drog jag ner mot Säveån och följde den fram till Partille. Strax innan Partille började det kännas OK igen och det kändes inte lika ansträngt att springa. Jag var igenom dippen och kunde mala på igen.

Framme vid Partille tog jag vägen genom parken. A-laget som satt vid vindskyddet vinkade och hejade på. Jag vinkade tillbaka. Väl hemma igen så bestämde jag mig ändå att fortsätta ett varv runt Kåhög. Jag hade då sprungit 33,5 km. Planen som poppade upp i skallen var att dra Kåhög och sedan på återvägen vika av in på ultraintervallsbanan och på så sätt snida till en marathondistans.

Helt OK plan och dessutom ganska lättsprunget denna sista bit. Men 2,5 km senare var vätskan slut. Jag hade ju dimensionerat för 25 - 30 km, inte för en mara. Min plan var att bita ihop och fortsätta till Kåhögsgård ca 1,5 km bort och be om vatten där. Jag hade vätska och fyllt på ganska bra och tagit salttabletter var 5:e kilometer, så jag var inte uttorkad och såg inga problem att köra 1,5 km till.

Framme vid Kåhögs gård fick jag låna en vatten kran. Jag fyllde rupp ryggan och passade på att dricka ur kranen. Det var ju kallt och gott vatten.Tyvärr kom jag på mig själv att dricka lite för mycket och lite för häftigt, så jag avbröt direkt. Jag ville inte få kramp.

Nu stratade jag igen. Garminen visade 37,5 km. Med tanke på mitt häftiga drickande startade jag försiktigt. Gick och småsprang i en knapp kilometer, sedan började jag springa igen. Med ca 500 m kvar, började det att kännas i magen. Nu var det dags att betala för sin dumhet på Kåhögs gård. Jag svängde ner i gång- och cykeltunneln vid Lexby, 200 m hemifrån. Nu krampade det rejält och jag fick så ont att jag helt enkelt inte kunde ta mig framåt. Jag bar tvungen att sätta mig ner i gräset utanför tunneln och låta smärtan gå över. Det var bara 30 m till den punkt där jag skulle svänga av in på ultraintervallbanan och ca 150 m hemifrån.

Det var ganska enkelt att ta beslutet att skippa de sista 2,2 km och ta sig den lilla biten hem. 40 km är ju ändå ett helt OK pass. Hade jag bara varit lite mer disciplinerad när jag drack vatten hade jag utan vidare klippt de sista kilometrarna. Men nu var jag inte det, så jag får skylla mig själv. Hela passet tog lite drygt 5 timmar och det blev totalt 40,15 km. Och utan en massa strul hade jag nog landat på ca 5:15 på maran idag.

Men det var ett underbart pass och många fina ställen att vila ögonen på utmed banan.

Det är så skönt att få sova. Det bara är så. Sedan skiter jag i om det är bra eller dåligt väder på utsidan. Dagens goda väder inbjuder till en långpanna. Nu skall den närmaste tiden gå åt för att förbereda sig på en sådan.

Jag måste måste bara få injicera lite löpning i sinnet. Sedan mår man som en prins.

Idag efter jobbet så tog jag en liten powernap när jag kom hem. Den gjorde susen för min trötta själ. När jag vaknade gav jag mig ut på en löprunda.

Först tänkte jag ta och springa ner till Sävenäs och tillbaka. men när jag kom fram till gamla Lv6 område, så fick jag ett infall och vek av in där och sprnag på den gamla ringvägen som gick runt regementsområdet. Den sprang jag många varv på under mitt första löparliv på 1980-talet.

Så mycket minnen det gick genom mig och så förändrat det är nu. Uppe på Tarrass terrass var det så mycket uppbyggt och så mycket omgjort att jag sprang fel, trots att jag jobbat där i 20 år.

På gamla Miloverkstaden där jag gjorde mina sista år huserar nu en firma som håller på med pianon och flyglar. Jag börjar faktiskt inse att jag saknar den tiden. Jag trodde ett atg at jag inte gjorde det. Men nu kom insikten.

Efter genomresan i mitt förflutna bar det av mot Säveån och den följde jag tillbaka till Partille.

Hela tiden kändes löpning jättebra och avslappnat. Det var aldrig ansträngt. En helt fantastisk känsla. Totalt blev rundan 15,15 km.

Min själ mår så bra nu efter denna fantastiska resa.

Kan inte säga att jag ser fram emot helgen, eftersom jag skall jobba. Den har blivit liksom förstörd. Man får ju inte den ledighet man behöver. En sketen lördag räcker ju inte.

Näe...  usch vad det lät gnälligt...

Hipp, hipp hurra! Nu fick jag äntligen kört lite styrketräning. Inte för att musklerna ökar ooch jag kan olja in mig och ställa mig på ett sakta snurrande podium, men det märks när man springer. Bättre bålstabilitet och ett något piggare löpsteg.

Sista arbetsdagen denna vecka! trodde Ni. Nope så är det inte. Jag har åkt på att jobba på söndagen och så var den helgen förstörd. Nästa helg åker jag också på att jobba. Det är vid sådana här tillfällen som jag djupt önskar att jag var pensionär nu.

Det stör verkligen invanda rutiner när helgerna går åt fanders...