Jag känner mig fortfarande lite seg, men huvudvärken är borta. Kanske är man i sådan form att man kan springa lite imorgon. Nu börjar abstinensen komma redan inom 24 timmar. Huga...

Vid lunch idag så packade jag ihop och åkte hem från jobbet. Jag vaknade med huvudvärk i morse och den satt i hela tiden. Till slut insåg jag att jag inte gjorde någon som helst nytta utan tog min Mats ur skolan. Åkte hem slängde in ett huvudvärkspiller i ansiktet och lade mig för att sova. Nu känns det i alla fall lite bättre.

Men någon löpning blir det inte idag.

Jag vaknade upp idag med en bultande huvudvärk och det krävdes ingen större intelligens för att inse att det inte blev någon löpning till jobbet. Jag fick lomma iväg på det vanliga sättet.

Det känns som om stressen åter börjar koppla ett grepp på mig. Men jag vrider mig som en mask på kroken för att ta mig ut ur detta.

Nu har pulsmätaren till min Garmin fått fötter. Grrrr....   Jag har ett ställe till att kolla imorgon. Finns den inte där då är det bara att beställa nytt...   Grrr...

Jag börjar bli mer och mer less på min djävla mobiltelefon. Den stänger av sig och det förhatliga meddelandet SIM inaktivt poppar upp i tid och otid och dessutom väldigt oregelbundet.

I juni får jag lov att byta telefon och funderar på att skaffa en Iphone eller vad det nu heter. eller skall jag köra HTC? Eller Ericsson? Android? Appar. Vilket är bäst. Jag försöker ta reda på detta. Men jag vet inte riktigt vad jag skall satsa på.

Det blev lunchlöpning idag. Var tvungen till det för jag blev så djävla förbannad på en kollega som bar sig åt som en riktig skit.Det finns vissa männsikor som tror sig vara förmer än andra och är så fina att de stavar fitta med ph.

Så den bästa medicinen att kyla ner sig var att ta ett löpppass. Det gick runt Arendalsområdet. Vädret var faktiskt riktigt bra ute och det gick ganska raskt undan också, med tanke på de 2 milen jag hade i benen från igår. På det hela taget, blev denna löprunda en riktigt lyckad tillställning och jag kände mig oförskämt pigg.

Nu känns det så mycket bätttre igen.

Igår satt jag och tittade på dokumentären om Martin Strel - marathonsimmaren. Han simmade hela Amazonasfloden och blev i princip ett psykfall på cupen. Att kunna driva sig så hårt både genom mentala och fysiska barriärer gör mig kluven. Även med mina mått mätt så måste jag nog påstå att det inte är sunt det han gjorde, speciellt inte med tanke på hur han missköter sig själv med övervikt och ett kraftig alkoholintag under utövningen. Där går nog gränsen. Men ändå. prestationen att simma mer än 500 mil på Amazonasfloden är grymt imponerande. Och att göra det med hans hälsotillstånd är faktiskt ännu mer imponerande.

Tänk om han hade levt mer sunt och varit mer slimmad. Då hade han nog inte brutit ihop mentalt och inte behövt hjälp för att komma upp ur vattnet med efterföljande intensivvård.

Mycket jobb efter styrelsmötet med protokoll och prylar. Jag skall skriva protokoll, men var vråltrött nu när jag kom hem. Jag inser nog att detta får bli en helgaktivitet istället. Jag blir alltid så slö när jag kommer hem på kvällen. Och denna kväll vart det extra sent. Dessutom hade jag sprungit 20 km