Nu är jag hemma igen efter ett bra pass. Jag och Carina gick idag hemifrån Partille in till Nordstan, för att prova och hämta våra vigselringar vi hade beställt.. Jag lånade Carinas stavar och körde på. Det var ett perfekt väder och vi höll ett tempo som inte var snabbt, men inte heller långsamt.

Vi gick in utmed Säveån och sedan via Gamlestaden, Marieholm och city. Jag kände aldrig någon tveksamhet i gången och höll igång med stavarna. Till hjälp och pepp körde vi med lite dunka-dunka från våra MP3-spelare. Det gör så himla mycket med musik i öronen.

Väl framme tog vi en liten kort matpaus innan vi hämtade ringarna. Jag hann dessutom med att handla ett par egna stavar innan vi tog bussen hem. Milt uttryckt är både jag och Carina nöjda med dagens pass.

Idag skall jag ut på ett längre gå-pass. Det börja bli dags att träna inför ultraintervallerna lite. Jag får se hur mycket det blir där. Men på ett eller annat sätt skall jag deltaga.

Nu sitter jag och laddar upp med kaffe och så skall det bli lite frukost, innan jag och Carina ger oss iväg.

Jag fick till ett riktigt bra stavgånggspass idag. 5 km i en förlängning av UI-banan. I ett strålande väder och med musik pumpande ut ur MP3 spelaren känndes allt så himla bra. Det kändes att jag började få tillbaka tron på en come back på allvar och i min fantasi så var jag borta i Death Valley.

Sinnestämningen går upp och ner på mig. Jag kan vara lite nere och se mörkt på allt, för att sedan i nästa ögonblick vara positiv till allt.

Suck! Nu är dessa patetiska djävla byraggare ute och slirar runt på parkeringen borta vid K-rauta. Har dom inget liv? Men dom verkar i alla fall ha pengar till nya däck. När fan skall dom växa upp?

Dagen ägans åt byråkrati och administration. Skriva brev till startklar, försäkringskassor, Trygg-Hansa och annat krafs. Dessutom måste jag göra om beställningen på mina journalkopior.

Jag har lite ersättningar som jag kan få ut via diverse försäkringar och det vore ju synd att låta dom pengarna bli akterseglade.

Kvällen, blev en LEK-kväll. Samling denna gång i Lindome i dessa urskogar. Jag klarade mig bra och kunde navigera dit med hjälp av telefonen. Träningen utgjordes för min del av ett stavgångspass. Kenth lånade mig ett par stavar. Totalt traskade jag 3 kilometer med dessa och det fick räcka.

Efteråt blev det lite käk och det hela övergick till en allmän hobby- och pysselkväll på temat smartphones. Vi får se vad vi tar uipp istudiecirkeln nästa onsdag.

Idag skulle jag till Östra för provtagning och för att ta ett EKG dessutom. Jag fick då infallet att jag faktiskt kunde promenera dit. Så istället för träning på UI-banan blev det powerwalk till Östra istället. Det bjöds på en hel del uppför, men det var inga problem. Jag navigerade dit med hjälp av appen Wise-pilot som funkade bra. Men jag har ändå en stark känsla att det inte var den absolut närmaste vägen. Men totalt blev distansen inte mer än 5,6 km, inte mer än två utökade varv på UI-banan. Riktgigt nöjd är jag med det.

Mikael Andersson, från Skultuna, tävlandes för Västerås LK. Passerade mållinjen på Mount Whitneyportalen - 2550 m över havet och efter 135 miles (217,3) 34 timmar 5 minuter och 25 sekunder efter starten i Badwater i Death Valley - 86 under havet.

Han har sprungit genom en av världens varmaste platser. varit utsatt för hetta, hård vind och klarat av 4000 höjdmetrar. Detta har inte någon annan svensk tidigare klarat av. Micke skriver ultrahistoria i detta.

Det är en prestation som går långt utöver det vanliga och jag finner faktiskt inga ord. Att fått följa detta har för mig varit en högtidstund och Micke insprirera mig att göra så mycket jag någonsin kan för att besegra min sjukdom , komma dit och uppfyllan en av mina absolut största drömmar.

Grattis Micke, till en fantastisk fantastisk prestation. Jag förstår att Du har haft det riktigt tufft uner den andra halvan av loppet och ser fram mot att få höra hela Din berättelse.

För mig har det varit två dagar med mervärde, endorfinkickar. Tack för underhållningen Micke. Många har följt Dig. Det här är otroligt stort.