Om en vecka är det dags för årets dubbelstöt. Prinsens minne. En halvmara i Halmstad - start kl 12. Sedan blir det midnattsloppet i Göteborg, start kl 22. Nu börjar jag närma mig den riktigt intressanta delen av min semester.

Jag skall gå på program fram till torsdag. Sedan äter jag upp mig.

Som jag konstaterade i min berättelse från kalmar Triathlon, så satt jag milt uttryckt som en påse nötter på cykeln. Ett problem jag måste komma till rätta med.Idag var det dags. Jag cyklade hem till Kari Martens som skulle hjälpa mig med detta. Vi monterade cykeln i trainern och sedan fick jag svinga mig upp och trampa. Efter en hel del mätande, provtrampande och justeringar, så vart det klart. Kanske inte 100%, men med tanke på cyklen jag hade så går det nog inte att göra så mycket mer.

Men visst fan var det skillnad. När han såg mig trampa första gången så förstod han varför jag hade ryggproblem i Kalmar. Nu skall jag cykla några mil och känna in ställningen, samt eventuellt finjustera det hela lite. Tack så mycket för hjälpen Kari. Nu hoppas jag att slippa en hel del ryggbesvär framöver.

Jag tillhör den kategorin männsikor som sover djupt och inte vaknar i första taget. Men strax innan tretiden i natt lättade jag bokstavligen talat ur sängen.

Det kom en jäkla åskknall. Det som var annorlunda var att det lät precis som en riktigt explosion från dynamit och inte det där utdragna kaa-booom som åskan annars brukar låta. Jag var övertygad att något hade exploderat och var uppe och kikade ut genom alla fönster efter en rökpelare. Men det var bara åska. En klockren smäll. Så det var bara att krypa till kojs och somna om igen...

Idag har jag lämnat in bilen på verkstaden för att fixa ett rejält stenskott i vindrutan. Det kommer att rendera mig 2500 i självrisk. Sura pengar, men vad fan skall man göra?

Imorgon när jag hämtar bilen skall jag även undersöka detta med lackkonservering på en firma. Jag tror att det kan vara värt pengarna.

Just idag är jag precis halvägs in i min semster. Jag har var ledig i 2½ vecka. Nu är det 2½ vecka kvar. Och jag är inte det minsta ledsen för det.

Vid middagstid var jag ute och sprang med Carina. Jag testade Hennes morgjoggbana, en snabb lättlöpt slinga på ca 2,5 km. Det var bra väder. 18 grader och nästan ingen vind. Jag körde både framåt och bakåtintervaller. På några intervaller blev det ett ganska rejält tempo.

Vi sprang två varv och när jag var färdig så hade jag lubbat ihop 6,7 km. Därmed passerade jag åsrtotalen 1200 löpta km. Det känns faktiskt riktigt bra. Totalt ligger jag i skrivande stund på 1203,3 km. Nu är det bara 368.7 km kvar till årsmålet - 1572 km. Då har jag sprungit lika mycket som Sverige är långt.

Idag skall jag ut och springa igen. Jag vet inte om det blir långt. Men en femma borde man kunna värpa fram. Dessutom har jag 3,6 km kvar till en årstotal av 1200 km. Det är ju ett snitt av 100 km per månad. Förr om åren har jag brukat nå denna gräns någonstans vid juletid. Nu ligger jag betydligt bättre till. Mitt slutmål på 1572 km borde därför vara nåbart detta år om inte skador eller sjukdomar sätter stopp dör detta.

Ikväll körde vi en träning med LEK-gänget. Det blev Kåhögsrundan. Jag, Eva och hennes döttrar sprang både framåt och bakåtintervaller. Men det var mest jag och Eva som kutade. Hon drog på några rejäla fartökningspass och jag fick på det sista koppla in pannbenet för att hänga på. Göra sådant här på minuskalorier är ingen hit, men det gick ändå. Efteråt, när alla gäster hade gått, kände jag mig som en död sill. Jag kompensationsåt lite, men jag tror inte det var tillräckligt.

Totalt blev det 10,03 km och nu har jag bara 3,4 km kvar till en årstotal på 1200 km och 25,6 km kvar till en månadstotal på 100 km. Målet var att nå 100 km innan Skövde ultrafestival.

Jag är i alla fall nöjd, passet tog mer på mig än vad jag trodde.