Idag är det söndag. Inte vilken söndag som helst. Det är alla hjärtans dag. Och mitt alla hjärtans har köpt ett litet kort till mig. Och jag min djävla drul har inte köpt något alls. I år skall tilläggas, det känns lite beigt. Men det innebär inte att mina känslor för denna raring har minskat, snarare tvärtom. Den Kvinnan är nummer ETT!! Utan Henne hade mitt liv varit en stor sörja. Tack för att Du finns och mångar pussar till Dig på alla hjärtans dag!

För andra lördagen satte jag mig framför TV:n för att höra på melodifestivalen. Och jag verkade inte ha dragit lärdom av förra lördagen. Vad fan är detta? Skall detta föreställa de bästa bidragen som skickats in eller är det en jury som snortat både en och två strängar innan de gick till beslut?

Det fanns inte en enda låt som verkligen var bra. Dom som kom närmast var första och sista låten. Dom var hyfsade. Men därefter utspelade sig ett SM i bottennapp. Den klara vinnaren i denna bottennappstävlingen blev......    ......     ....... melodi nr 2!!!! Hur fan kan man släppa fram en sådan låt till en uttagning!!?? En djävla hip-hop låt! I en melodifestival! Detta är en typisk fyllelåt som man hakar på när man blivit rejält i gasen och tycker det mesta är käckt.

Naiv som jag är skall jag titta även nästa vecka. Någon gång måste det ju för fan dyka en låt som man kanske kan komma ihåg 15 sekunder efter den har framförts....

Idag har vågen visat 90,4 kg. Nu börjar jag närma mig den magiska gränsen 90 kg. Det känns som om det vore en mental spärr att bryta den barriären, men det skall jag göra. Nu är det en tidsfråga innan det sker.

Idag blev det ice-bugs på och ut på löpning. Trots icebugs så var det ganska halkigt ute. Jag sprang upp mot Jonsered. Tanken var att springa en timma. Efter drygt 32 minuter vände jag vid Jonsereds fabriker och sprang hemåt via Kåhög.

Det märks att man är nere på 90 kg strecket och det går lättare att springa. Däremot märks dieten på minuskalorier. Man blir ganska fort trött i kroppen. Men va fan.Det är ju bara att gneta på. Det går ju åt rätt håll.

Det var underbart att få komma ut och springa, det finns inget som slår detta...

"Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Jag bärs framåt av kraftiga vindar..."

Ja, så sjöng Kenta i sin sång och så känner jag mig faktiskt idag. Att man vaknade upp och så solen skina över Partille och Sävedalen gjorde inte saken sämre.

Vadan detta nu då? Jo. Ett: det är helg, två: jag behöver inte gå till jobbet, tre: jag har fått sova tills jag vaknar. När dessa tre ting sammanstrålar, ja då känner jag mig oövervinnerlig.

Igår skojade vi lite i teamet och med yviga gester och lite muntra höjningar på ögonbrynen "beklagade" sig att de inte kunde fika eller köpa semlor, eftersom jag går runt och försöker bli mindre. Och det var "så synd om dom". "oj, oj, oj..." Jag sa att då får väl jag se till att bjuda då och då skrattade dom. Men skrattar bäst som skrattar sist. Efter föredraget på lunchen, körde jag iväg till Mohlins konditori och inhandlade 4 semlor. Och den egentliga anledningen var att fira att jag gått ner 10,2 kg vilket jag också sa till de fyra fågelholkar som bara stirrade på mig. Döm om deras förvåning. Jag kände mig coolt kaxig vid det tillfället. Jag -ett, teamet - noll  :-)

Eftersom ett planerat möte blev inställt idag, så infann sig möjligheten att dra iväg och lyssna på ett föredrag, som en bekating till mig höll. Ted Ås pratade om motivation och målsättning. Mycket har jag hört talats om när vi träffats lite här och var på tu man hand. men jag har ju liksom inte hört något föredrag rent konkret med honom så därför var det lite extra intressant. Dessutom höll Ted ett mycket trevligt och intressant föredrag. Det är ju likadant med Kari Martens. Dessutom är det alltid trevligt att göra något annat på lunchen än att bara sitta på restaurang Fido och äta mikrovärmd mat ur våra plastbunkar. Och så är det ju fredag.

Fan. Jag kan inte låta bli. Nu sitter jag här och dagdrömmer, trots att jag har mycket att göra på kneget. Men gårdagens viktbesked har fått mina tankar att fara runt, så det är lite svårt att koncentrera sig idag.

Men jag hade känslan vid nyår och känslan sitter fortfarande kvar. 2010 kommer att bli året då edt vänder. Efter att ha haft 2-3 ganska jobbiga år kommer 2010 att bli jobbigt fast ur en positiv synvinkel.

Jag verkar börja få ordning på vikten. ekonomin börjar sakta men säkert komma under kontroll och om ett par månader gå åt det bättre hållet. Jag har ju inte behövt leva på socialbidrag precis, men det har varit kärvt och det har varit mycket utgifter senaste tiden, som gjort att man har fått vända på mynten ett antal gånger. Det verkar stabiilisera sig på jobbet, i alla fall vad det gäller uppsägningar. Jag utbildar mig. Vägen kommer troligtvis att ligga öppen för mig avseende större utmaningar 2011. Ja, med lite arbete och jädrar anamma, så kan man kanske bryta den taskiga spiral man varit inne i. Det börjar ju även att bli ljust ute, bara det. Det känns faktiskt ganska bra just nu.