Igår läste jag ett mail om en tävling. Den lät ju intressant tyckte jag. Den hade distanser på 76, 90 och 130 km. Lite udda för ultra men inte så ovanligt. Jag satt där och grunnade och tänkte att det var synd att dom inte hade 160,9 km också (100 miles).

Men helt tvärt vaknade jag ur dagdrömmeriet. Detta var ju ingen löpartävling, det var ju en cykeltävling! Nu börjar man känna sig ultrig när man beklagar sig över sådant här.

Jag kunde inte låta bli att garva när jag insåg sammanhanget.

Hurra! Jag har hittat en 100 miles tävling i Danmark. Den går på den danska ön Mors på Jylland inte långt från Thisted. Jag behöver verkligen en 100 milare för badwater. Racet går den 10-11 september i år. Enda haken är att den ligger två veckor efter 48 timmars i Skövde, men det får gå ändå. Detta får inte avskräcka. Planering och kalkyl är redan i full gång.

När jag var lite grabb, läste jag hur många böcker som helst om vilda västern och nordamerikas indianer. Bland annat stötte jag på denna figur General Custer som man då med ålderns oförstånd tyckte var en cool typ, men som jag idag kan konstatera att det var en riktigt egotrippad gris. Hur som helst jag kom att läsa en hel del om hans sista berömda strid vid Little Big Horn 1876. Det var den första och enda gången som indianer lyckades besegra ett reguljärt arméförband i ett regelrätt fältslag. Först romantiserat genom vissa böcker och framför allt filmer och sedan mer faktabaserat, vilket i och för sig gällde hela vilda västern temat.

Men många gånger som grabb hade jag velat och dit bort och titta på stället och vandra runt i hiistoriens fotspår, något som jag alltid ha velat och som står högt upp på listan över to-do:s om jag nu kan få komma över till staterna.

Så igår läste jag på facebook att en av mina läsare på denna blogg hade gjort ett inlägg i gruppen Ultra Running och kommenterat frågan "What's your next planned race?".

När jag läste i den tråden var det en kille som skrev "8 days till Big Horn". Det tog en liten stund innan jag gjorde kopplingen. Jag googlade på Big Horn och ultra. Pang! Träff! Det går banne mej ett 100 mileslopp i Little Big Horns nationalpark. I de trakter där en väldigt viktig del av USA:s historia skrev. Det är ju inte sant!

Dessutom är det ett 100 miles lopp, vilket jag måste ha minst 3 st utav inför Badwater. Dom kör även kortare sträckor som 50 miles, 50 km och 30 km. Men detta skall bara undersökas. Det verkar vara ett synnerligen tufft lopp.

Tänk om man kunde få förverkliga en gammal pojkdröm och samtidigt plocka en kvaltävling till Badwater.

Dags att starta upp dagdrömmerifasen, så att man kan gå vidare till en eventuell implementationsfas.

Jag begriper mig inte på alla dessa pappskallar som måste gå OCH surfa med sina mobiler samtidigt. De är fullständigt inne i sitt surfande och ser fan inte vart dom går eller har någon koll på sin omgivning. Vad är det som är så djävla viktigt att man inte kan låta bli telefondjäveln under en förflyttning? Fy fan för dessa svagsinta personer. Igår var det en sådan flane som försökte trampa av mig hälsenan. Och hade det varit legalt så skulle jag smällt till telefonjäkeln så att den gick i backen och i tusen bitar.

Sedan finns ju kategorin undulatskallr som skall göra samma sak med de cyklar eller kör bil.

Igår när jag sprang in till jobbet slog det mig hur många cyklister jag mötte som inte hade hjälm på skallen. Utan överdrift så var det över hälften. Hur kan man vara så dum?

Sitter här igryningen och installerar uppgradering av systemet för en land. Att man skall behöva kliva upp i grisottan för sådant. Det djävligaste är att jag skall upp samma djävla tid på torsdag också, då har vi ett annat land.

Jag var trött igår när jag kom hem. Jag tog ett glas vin och låg i soffan och snackade med Carina i en timma. Sedan gick jag upp och hoppade i sängen och sov klockan runt. Så jag var himla tacksam att jag hade fått sprungit till jobbet på morgonen. Det är bara att bita ihop denna vecka. Sedan väntar två veckors ledighet, som skall vara klart befirad från en massa måsten.

Jag körde en transportlöpning till jobbet idag. Jag fick ett infall igår. Som vanligt blev det att kliva upp i grisottan och springa. det var inga problem med löpningen heller. Fint väder var det och nästan vindstilla. Det var 7 grader när jag startade kl 5 i morse. Men vid ca 17 km när jag var uppe på Älsvborgsbron började jag få magknip som kom och gick. Det var så pass mycket att jag inte kunde ignorera det. detta drog ner farten rejält. Jag kunde iinte fatta vad detta berodde på och jag har fortfarande inte fattat det. Men de sista 2,5 kilometerna, så släppte det och jag kunde åter igen slappna av. Utöver detta var det inga problem att springa. Fast denna gång sprang jag mina 23,1 kilometrar på 2:36 (6:40 tempo) och det får väl duga.

Det var ett intressant webseminarium från Badwater. Tävlingsledaren Chirs Kostman gick igenom lite detaljer inför årets lopp. Men det kom även upp regeländringar också. Vidare levererades goda råd och som vanligt var dom mycket tystlåtna om hur man skall bli uttagen. Men såpass mycket undslapp honom att man bör har varit där som crew.

Jag inser också att ökentävlingar som Marathon Des Sables, Kalahari run ocj Libyan challengen väger tungt. Detta kräver nog lite mer planering än vad jag först trodde.