Så var det äntligen dags för Göteborgsmaran igen. Jag har sprungit några gånger på halvdisrans förut. Men nu tar jag steget ut och kör hela sträckan. Förutsättningarna kan inte bli bättre. Solsken, 13 grader och nästan inga vind. Vädret kan man inte skylla ifrån sig på i alla fall.

Loppet blev en fullträff. Jag bestämde mig för att följa med det höga utgångstempot max den första kilometern. Sedan skulle jag lägga mig och skringa i ett tempo som jag upplevde behagligt utan någon som helst hänsyn kilometertider etc. Bara springa helt enkelt. Så blev det och jag tror att det var ganska lyckat. Det gjorde att jag slappnade av och bara sprang på, samtidigt som jag njöt av väder och löpning. Det är jus sådana här ögonblick man längtar efter. När jag kom fram till havet fick jag en kombinerad euforisk och lugnande känsl, så jag så det nästan spegelblanka vattnet. Det såg inbjudande ut. Jag hade faktiskt lust att hoppa i.

Inte någon gång kändes löpnigen ansträngande. Det var bara att rulla på. Jag förstod nog att det gick snabbare än vanligt, men jag lät ändå bli att kolla på. Det var viktigare för mig att njuta av ögonblicket. Ett tu tre så passerade man 40 kilometersskylten. Jag hade gått ner märkbart i tempo från 39 km. Med lätta steg ångade jag in på Slottskogsvallen och i mål på fantastiska 4:17:46. Jag trodde innan att jag skulle landa på runt 5 timmar. Efter ett tags löpning kändes det som att sluttiden skulle kunna vara runt 4:30, kanske ett snäpp under det. Men jag blev verkligen förvånad när jag läste av sluttiden. Med andra ord så är jag nöjd ur alla synvinklar.

Ett annat fuktum som höjer dagen är att man får träffa och språka med både gamla och nya vänner. Det hör liksom till och är ett måste för mig. Jag stortrivs med detta. Lite extra kul var det idag att få träffa Tompa som kommenterat här och gjorde sin marathondebut. Och det med besked. Trots råd att ta det lugnet och "kolla läget" så här första gången, rasslade han in ca 10 minuter efter mig. En kanonbra tid för en debutat. Trevligt att träffas och bra jobbat. Det kommer att vara en tidsfråga innan denna man duckar för fyrtimmarsibban och tar sig in inunder den. Jag såg mycket kapacitet där. Det gäller att skynda långsamt bara och ha tålamod (har Ni hört det förr).

Just nu går jag bara runt med ett brett leende. Den fantastiska lilla stund är för mig fruktansvärt läkande för min stressade själ. Mer sån't.

Vaken efter en god natts sömn. Nu skall jag göra mig iordning för att åka till Slottskogsvallen och ge mig på en mara. Det skall bli gôtt...