Under mitt marathonlopp igår började åter ett antal så kallade deviser ranta runt i skallen på mig före, efter och under endorfinkickarna. Nu har jag samlat ihop dessa. Var så goda:

1. Hur trött Du än är! Så var glad!
2. Orkar Du vara trött, så orkar Du fortsätta!
3. Ju tröttare Du blir - desto lägre prioritet får tröttheten!
4. Allt Du har gjort ligger bakom Dig - även strapatserna!
5. Det är skillnad på smärta och smärta - den ena gör ont, den andra övervinner man!
6. Det är OK att vara trött. Det är OK att vara nere. Men det är inte OK att gnälla!
7. För att korsa gränsen till utmattning, behövs inget pass!
8. Om allt är emot Dig – då gäller ”Ensam men stark!”  Om allt är med Dig – då är Du stark!
9. Enda syftet med en uppförsbacke är att ta sig upp för den!
10. När Du är utmattad har Du överträffat Dig själv!
11. Det är Du som bestämmer, inte din kropp!
12. Om Du inte korsar gränsen, kan Du inte berätta hur det var!
13. Vila kan Du göra när Du kommit i mål!

Idag efter att ha jobbat några timmar begav jag nig ut på en så kallad återhämtningsrunda. Det började stelt och fint som sig bör. Men efterhand jag sprang gick det lättare och lättare. Meningen var att jag skulle ta min ordinarie kortrunda över Kåhög som är 6,4 km. Men den fina löpningen och allt tittande på ironman Hawaii inspirerade mig till att ändra planerna och töja rundan lite. Så blev det. På ganska pigga ben sprang jag vidare ner mot Partille centrum och tillbaka genom parken, därefter blev det en xtra sväng till K-rauta och p-platsen där. När jag kom hem igen stannade klocka på 57:58 och då hade jag sprungit 10,1 km.

Då måste man faktiskt vara nöjd. Men imorgon blir det vila.