Ferenc Szonyi. Det är namnet på segraren i Double Deca ironman i Mexico (20 dubbel ironman). Han gick i mål för några minuter sedan. Då har han simmat 76 km i en 50 m bassäng, cyklat 3600 km på en 1915 m lång rundbana (1879 varv) för att avsluta med 844 km löpning på samma rundbana (444 varv). Detta är en grym prestation som går långt över de flesta toppidrottsmän.

Nu väntar vi in tvåan - tysken Uwe Schiwon.

Svenske Greger sundin ligger för närvarande trea och har nu avverkat 743 km och har "bara" 101 km kvar till målgång. Han jagas av danske Kim Greisen. Det kommer nog bli en kamp där.

Men ju mer jag har följt detta kraftprov, ju mer övertygad blir jag att jag vill prova en ultratriathlon.

Mest ledsamt är att detta inte uppmärksammas av våra fotbollsfixerade medier. Jag har haft förmånen att få följa riktiga idrottsmän. Män och även kvinna som fortsatt oförtrutet. trots att deras kroppar tagit stryk och att de fortsätter trots rejäla smärtor. Jag skulle faktiskt vilja prova någon gång att inte bara ta sig ut ur sin bekvämlighetsbubbla, utan även får fortsätta så långt bort från den att den kommer utom synhåll.

Förrseten. Det börjar dra ihop sig i Mexico. Ungraren ferenc går mot en ganska klar seger. Han har i skrivande stund endast 39 km kvar att springa innna han fullföljer sin 20 dubbla ironman och korsar mållinjen som en segrare. Tyske Uwe ligger tvåa, inte jättelångt efter, men han lär nog inte hota. Trea ligger Greger som avverkat 705 km löpning, jagad av danske Kim som just nu har kutat 688 km.

Helt fantastiskt. Det börjar surra mer och mer i min skalle att ge mig på en ultratriathlon. Det verkar trevligt.

Då har man varit ute och sprungit en liten bit. Jag drog upp till Humlebadet och det gick förvånansvärt bra att springa för jag trodde att det skulle bli ett besvärligt underlag. Men icke. Det kändes riktigt skönt att få komma ut. Ännu skönare om det varit snöfritt, fast det viktigaste är att få springa lite. Idag var det en ganska lagom tur, totalt 12,8 km. Egentligen skulle jag vilja fortsatt några kilometrar till, men jag hade ingen vätska med mig.

Nu skall jag bara ner och handla och sedan blir det lite pluggande.

Alltså ibland undrar jag. Varför måste svenskar tjafsa och älta om allt in i döden. Jag vet inga andra som behärskar denna konst så.

Så fort något händer så skall det diskuteras tills man spyr åt det. Nu är det vinter moch kyla. Då skall man älta varför är det vinter? Är det växthuseffekten? Hur skall vi göra för att undvika detta? Varför undviker vi inte detta? Hur kände du när du såg att det var vinter? Vad tyckte dina barn om detta? Hur påverkar det deras liv? ...  men vad skall vi fråga om nu? Jo, vi kan ta tågen...  varför stannar tågen? vems ansvar är det? Hur kände du när tåget stannade? Hur kännde du när du läste om det på nyheterna? Skall det delas ut vinterkläder till alla resenärer? Skall sexuella minroriteter få egen kupé? Borde inte Sj gå ut och varna för detta redan under sommaren? osv, osv...

Vilket djävla tjafs. Och ändå kommer ingen framåt, man druknar i debatträsket. Nu pågår en sådan här tråd på jogg.se som avhandlar en känd ultralöpare. Detta ämne hade lagt sig och all turbulens hade lagt sig. Och då! Då måste ju naturligtvis någon plocka denna tråd igen. Nu är hela det där djävla tjabblet igång igen. Om man öppnar en tråd och ställer en fråga, då kunde man väl lika gärna göra det med ett mail istället för att sparka i myrstacken igen. Dessutom är den personen värd noll uppmärksamhet och allt det här käbblandet ger denne person bara vatten på sin kvarn.