Nu är jag urtrött. Dags att gå till sängs för en ny dag i hamsterhjulet. urrrrk!

Nu är jobbet omänskligt stressigt. Jag vet inte hur mycket mer jag pallar. Nu går jag på reservtanken.

Skall verkligen jobbet få förstöra ens liv? Jag fortsätter med min bok. Bra terapi när man inte tränar.

Igår var jag helt färdig när jag kom hem. Att man skall behöva utsättas för sådan stress. Det är inte OK. Byta jobb? Vad hjälper det? Jag tror inte att det blir bättre. Men att hitta personer i chefsbefattning som vågar använda sunt förnuft och acceptera verkligheten som den är. Frågan är bara var fan hittar man dom?

Jag såg inslaget om den neurosedyn skadade tjejen som inte får parkeringstillstånd. Om man kan gå så skall man vara restriktiv med att dela ut tillstånd, och ingen av dessa våthjärnor som handlägger p-tillstånd kan dra den slutsatsen att om man inte har några armar så måste man ha ett p-tillstånd trots att man kan gå.

Än mer förbannad blir jag att man skall satsa 5 miljoner i utbildning och tala om för dessa djävla idioter att det är OK och dela ut särskilt p-tillstånd för bil om man saknar armar. Allvarligt talat, hur djävla dum får man bli?