Till slut vill jag önska ett riktigt gott slut och gott nytt år 2011. Ha det bra vänner!

Löften skall det bli även om de inte är så många. Men dom är ack så viktiga. Här är dom:

• Inget distanspass under 5 km (undantag är intervaller, stafettävlingar)
• Ner till målvikt 75 kg
• Knäcka sockerberoendet

Det har varit ett fanstastiskt träningsår. Jag har totalt sprungit 2111,64 km fördelat på 146 löppass. Det är ett snitt på 14,17 km per löppass och ett snitt av 40,6 km per vecka. Av dessa 2111 kilometrar har jag tävlat i 704 kilometer.

Totalt har jag cyklat 1021 km och simmat 13,6 km under 2010. Det kunde i och för sig ha varit bättre, framförallt simningen. Men löpningen har varit prioriterad 2010 och lär så bli även under 2011.

Totalt har jag lagt ner 388 timmar 51 minuter och 19 sekunder på träning detta år. I snitt har mina träningspass varit i 1 timma och 33 minuter. Jag har använt 4,4% av den totala tiden på året träning. Det är egentligen inte mycket. Man slänger bort ca 18-20% på arbete och då tycker vissa att man tränar för mycket och det går ut över arbetet. Dom kan ta sig i häcken.

Lopp osv har jag summerat i tidigare inlägg så det skippar vi här.

Jag vaknade i morse med huvudvärk och kände mig bara så jäkla seg. Jag fattade inte hur jag skulle fixa att springa idag. Det var knappt att kaffe fick igång mig. Jag bestämde mig för att ta bilen i stället för bussen. Det var jag glad för.

Väl nere på tävlingscentrum så träffade jag som vanligt på en massa vänner och bekanta. Det är ju halva nöjet att få komma till en tävling och hälsa på alla. Då stortrivs jag och huvudvärken försvann.

Vädret var OK. Det var 10 minus på morgonen, men hade stigit till mer behagliga 3 minus vid start och det var ingen vind att tala om.. Underlaget var inga problem att springa. Däremot så gjorde många löpare att den packade snös luckrades upp och bildade en lös snömodd. Det var jäkligt jobbigt att springa i den och det spädde på den allmänna segheten.

Jag insåg nu hur trött och sliten jag var, men med mindre än 4 kilometer kvar var detta inget att gny för. Bara att springa på, men det var segt. Att jag dessutom hade en ömmande fot gjorde inte saken bättre. Men med den farten jag höll så var detta inte större problem och jag hade dessutom ingen större anledning att trycka på idag.

Nu låter detta som att allt vore botten. Men så är det inte. Jag fär förvisso trött och sliten och insåg detta idag. Men jag tycker ändå att det är så förbannat roligt att få komma ut och springa. Sylvesterloppet är dessutom en tradition jag har och den tänker jag inte svika. Det har för övrigt aldrig gått så där strålande på Sylvesterloppet, men det skiter jag i. Det är kul att springa.

När jag kom hem etfer loppet och fick duschat, så lade jag mig lite på sängen och somnade direkt. Det var som att slå ifrån en strömbrytare. Jag sov nog i en timme och jag var totalt väck. Trots denna sovstund känner jag mig fortfarande seg.