Nu har jag fått ultraintervaller på hjärnan. Kan inte tänka på någoat annat nu. Jag kommer att springa Carinas morgonjoggbana. Den är i princip helt platt, ganska exakt 2 km och dessutom upplyst hela vägen. Fem mysiga varv där och saken är biff.

Jag måste ladda MP3 spelaren, ta fram regnastället och lägga fram kläder så att jag har till alla intervaller.

Djävlar i gatan vad detta skall bli kul.

På lördag 06:00 startar ultraintervaller runt om i Sverige. Krister Lind - en av mina bekanta - har tagit detta utmärkta intiativ. Denna aktivtet kan alla var med i och man kör det hemmavid där det passar.

Det hela går ut på att man springer 10 km och skall under de kommande 24 timmarna göra det 8 gånger. Varje ny intervall startar var 3:e timma. Så om man klarar av att springa alla 8 intervallerna, så har man på ett dygn, vevat av 80 km. Bra va!?

Eftersom det nu kändes så bra idag. Tänkt jag med oförminskad tjusning ta mig an dessa. Jag skall starta den första 06:00. Nästa start går 09:00. Sedan får vi se hur många man mäktar. Målet är att i alla fall palla 3-4 stycken. Men vi får se vart det bär. Bortsett från idag har jag inte sprungit ordentligt sedan den 17 oktober. Så det kan ju vara dags för en liten uppryckare. Och jag är djävligt nyfiken och se hur långt det håller  :-)

Jag tycker det skall himla kul detta. Kan knappt bärga mig  :-)

Ni som vill vara med eller läsa mer kan kolla in följande sida:

http://www.jogg.se/ultraintervall

Det var fan i mej på tiden. Idag var jag ute och provade på att springa en kortare sträcka med lite tryck. Det blev min gamla Kåhögsrunda på 6,4 km som jag valsade runt på 36:17, ett snittempo på 5:37. Min näst snabbaste Kåhögsrunda - ever!

Det hela kändes mycket bra, även om jag tappade fart på slutet, vilket kanske inte är så konstigt då jag går på I-trim dieten. Det finns lite att plocka fram i kroppen. Glädjen över att få springa igen kan inte beskrivas. Endorfinkickarna kom den ena efter den andra, även på denna korta distans och det var svårt att hålla glädjetårarna tillbaka. Jag känner att jag återigen har fått tillbaka min människovärdighet.

Pinkeriet ser inte heller ut att ha påverkats, så det ser bra ut. Så nu skall det springas igen. Detta slutliga besked gör att jag också kan gå tillbaka till jobbet igen. Så nu kommer allt bli som vanligt.