Så var det måndag igen. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta åt detta faktum. Men jag längtar så efter den dag då jag kan vakna upp utan att över huvudtaget bry mig vilken veckodag det är, att göra precis det jag vill den dagen utan att behöva inhämta samtycke hos andra, utan att vara styrd av andra. Just nu är det 90 månader kvar till den dagen, men jag har inte lusta attt vänta så länge.