Ikväll har jag fixat julskinkan i ugnen. Varken jag eller Carina kunde hålla oss, så vi tog varsin smakbit. Nu gäller det bara att den kommer att räcka på fredag. Men visst är det mumsigt med skinka.

Det är ju egentligen inte klokt. Tisdag den 21 december och det är vintersolståndet idag. årets mörkaste dag. Jag drog ut på en lunchrunda för att beta av på de dryga 119 kilometrarna jag har kvar till årsmålet. Ute var det 3-4 plusgrader, nästan vindstilla och inte en snöflinga på backen. det känns inte som tre dagar före jul. Det känns mer som en sen oktoberdag.

Men jag klagar inte. Det går ju utmärkt att springa. Ingen halka, ingen snö. Jiippiii! Rundan då? Jo det blev 12,2 km. Nu har jag 107,5 km kvar.

Idag börjar också årets sista utmaning. Min ganska tuffa resa till 3333,3 km. Idag blir det lunchlöpning. Får se hur långt det blir idag. Jag känner fortfarande min sega morgonrunda på 25,4 km från igår i kroppen. Så det får blir vad det blir.

Men det kommer att bli ett par långpannor under helgen. Detta för att kunna klämma in en vilodag någonstans eller för att få en extra vilodag innan Sylvesterloppet. Jag skall använda helgen till att försöka få lite marginal.

Så vid 11-tiden, drar jag ut.

Äntligen! det jag väntat på har inträffat! Och jag har inte väntat på jul, jag har väntat på vintersolståndet - årets mörkaste dag. Mörkare än så här kan det inte bli. Nu vänder det och dagarna kommer att bli ljusare och ljusare fram till midsommar.

Jag lär ju förvisso inte märka något imorgon precis, snarare kanske det kommer att märkas fram emot slutet av januari. Men bara vetskapen att det kommer att bli ljusare gör underverk i en vintertrött själ.