Bra avslut på dagen. Nu har jag betalat in anmälningsavgiften till TEC 2012 och därmed är allt klart för start. Rum på hotellet bredvid är också bokat. Nu gäller det att träna, så att man rakryggad och med ett leende kan springa över mållinjen.

Jag "firade" förmiddagens motgång. För det är faktiskt en motgång, med lite löpning. Jag drog iväg bort mot Lexby, sedan över Bergsjön, Hjällbo, Gamlestaden, Sävenäs och hem genom centrala Partille. Dessutom passade jag på att ta ett varv på ultraintervallbanan också. Totalt blev det 25,4 km och i ett snittempo på 7:44. Inte fort. det skulle bli ca 5:25 på maran. Men det är där jag kommer att hamna.

Lite till mitt försvar måsta jag säga att det var stundtals väääldigt halkigt ute, speciellt runt Bergsjön. Det fanns vissa partier där jag helt enkelt var tvungen att gå och smyga mig förbi isen. På ett ställe drattade jag på ändan, dessutom. Det fanns även förrädisk "svart is" som inte syntes. Men huvuddelen av banan gick bra trots allt. Sandninginsatserna var sporadiska. Detta drog naturligtvis ner tempot, men jag hade inte bråttom idag.

Det var trots allt att par plusgrader och solen sken under den första halvan av rundan innan den gämde sig bakom molnen. På ett par ställen hade jag även problem med den starka vinden.

Jag är ändå glad att kunna komma ut och röra mig istället för att vara en soffpotatis.

Så har jag avverkat mitt bösk på idrottsskadekliniken, hos Dr Lar Envall. Han är en riktig jäkel på knän. Det tog inte honom många minuter att snatt, lätt och effektivt konstatera att problemet jag har haft under hösten nu med mitt vänstra knä är att jag har artros i detta.

Detta går inte att behandla och det kommer aldrig att bli bättre. Däremot sa han att hålla igång knät och springa lugnt håller det hela i schack. Skulle jag inte ha sprungit, så hade problemen kommit mycket tidigare. Så de åtgärder jag har vidtagit hittills stöder han till 100%. Dvs styrketräna, spring lätt och använd det där knäbandet jag har. Den anser han är kanon. Att äta glukosamin rekommenderade han också.

Han var imponerad över att jag kunde köra så mycket med knäartros med tanke på min ålder. Det hada han inte sett förut och at han konstaterade att jag hade en ganska hög smärttröskel, när han lyckades hitta en öm punkt. Han tycker att jag skall fortsätta så länge det går. Dock inte att försöka göra sub 50 under milen eller liknande utan bara springa och lufsa på.

Det var inget kul att få den diagnosen. Men samtidigt är det bra att ha fått en riktig diagnos. Nu vet jag vad jag har och vad jag har att förhålla mig till.

Att springa snabbt och köra intervallträningar i framtiden är bara att glömma. Skall jag nu springa så kommer jag i bästa fall kunna hålla mig på 7 minuterstempo. That's it! Alternativet är att lägga av med löpningen och det alternativer försvann direkt. 7 minuters tempo innebär 4:55 på mara. Dom senaste passen har legat på 7:30 och 7:45. Med lite mer träning och några kilo mindre, kanske jag i bästa fall kan landa på 6:45 - 7 minuters tempo. Och det får väl bli där som jag ligger. Gilla läget med andra ord.