Så där ja. Ytterligare en dag närmare min tränings comeback. Denna dag närmar sig obönhörligt och skoningslöst. Jag måste nog börja förbereda mig.

Så där ja! Nu har äntligen min lärare kunnat värpa fram ett godkänt på min inlämningsuppgift och insett att man inte skall hålla på med trams om hur rapporter skall layoutas utan titta på innehållet. Halleluleja!

Jag sitter här och funderar på ett nytt svenskt ultralopp. Ja, ja! Vad fan skall jag göra om jag inte får springa då!? Man kan väl få drömma lite, va!

Jo, jag överlever. Inget fel på mig. Det är bra att inte träna. Ett liv i slapphet är att föredra. Kan inte vara bra att vara ute och springa.

Igår så vägde jag mig hos I-trim. Till min stora förvåning, så hade jag trots den senaste tiden, gått ner 1,0 kilo. Så mitt i denna skit hade jag lyckats vända denna svajiga trend med vikten, jag har haft de senaste 4 veckorna. Det var ju positivt.

Det gäller ju att hitta ljusglimtarna, när det känns lite nedåt.

Ända sedan jag och Carina kom till vår drömlägenhet, har vi kunnat bevittna en nybygge en bit bort. Bit för bit så har det byggts ett nytt hyreshus där. Idag hade Partillbo öppen visning av dessa nya hyresrätter. Så jag gick dit för att kolla och fick trängas med samtliga Partilles pensionärer.

Inget fel på dom lägenheterna. Standraden ganska ordinär, förutom att det även fanns egen tvättmaskin och torktumlare i badrummet. Men 9500 i mån för en trea på 72 kvadrat är lite väl mycket. Visserligen ingår värme och vatten. Hushållsel tillkommer. P-plats för bilen kostar ytterligare 1000 spänn i månaden. Men läget är ju onekligen bra.

Jag har varit inne på IAU:s (Internationella Ultrlöpningsförbundet) hemsida och kollat lite på statistik. Där kan jag till min glädje konstatera att 48 timmars löpning ligger jag på 84:e plats - av 210 - på deras världsrankinglista. Och på 24 timmars ligger jag på plats 605 av 787. Det är ju sådant här som piffar upp tristessen i en sjukskrivens vardag.

Det känns ju lite coolt att vara på en världsranking, även om det inte rör sig om så framskjutna placeringar. Det är ju inte alla som är det.

Det är fan ta mej inte lätt att hålla sig stilla. Men jag skall i alla fall ta mig till I-trim idag för en gruppträff. På ett lugnt och stillsamt sätt. Allt för rehab:en. Jag bidar min tid. Om ett par veckor släpps krafterna loss igen...