Folk skriver till mig och säger att jag skall besöka deras webbplatser och bloggar och kommentera där och då kommenterar dom mina inlägg. Men vad är det som är så förbenat viktigt att kommentera till varje pris? Om jag läser ett inlägg, varför skall den alltid kommenteras? Är antalet kommentarer avgörande för om det är kul att blogga? Enlighten me, please...

CArina börjar senare idag, så Hon drog ut på en morgonjogg. Det ser ju så avkopplande ut. Med böjt och värkande huvud gick jag in på toa och fortsatte pissa blod. Men det kommer en dag då jag skall ge mig ut på rundorna igen. Då är det pay-back-time.

Letar förtvivlat efter en kontakt med spanska Movistar eller Vodafone om de har butiker eller försäljningställen på San Augistin, men det är inte det lättaste.

Deras sajter är på spanska (naturligtvis) men google translator hänger inte med bland siorna. Jag fattar inte varför de inte kan rapa upp en mailadress så att man kunde kommunicera på engelska?

Har varit ute på en kort promenad. Jag gick ner till försäkringskassan för att lämna in min sjukanmälan. Det var omständigt. Så jag lade tramset på brevlådan istället.

Jag har passat på att utnyttja Jogg.se:s utförsäljning av sina prylar i joggshopen. eftersom min Litepac hade gått sönder, så passade jag på att köpa deras Natahna löparrygga. Den rymmer ett ombyte och har en tvådelad vätskeblåsa på totalt 3 liter. Detta gör att jag kan ge mig ut på långtur med två olika typer av dricka. Allra troligast blir det väl vatten och sportdryck. Från blåsan går två separat slangar fram till ett omställbart munstycke där jag genom att vrida på det kan välje den ena eller den andra vätskan. Eller rent av sippa i mig en mix av båda.

Jag har tidigare sprungit med den mindre varianten av Nathans vattenrygga och den är jag grymt nöjd med. Nu har jag ett kmplement som gör att jag kan ge mig ut på längre sejourer.

Jag väntar tålmodigt på att få inviga den.

Jag har pratat med Hedins bil idag om att få ut nya däck på försäkringen som ersättning för våra stulna. Det här kommer att bli en följetong. Den ena parten väntar på besked, den andra parten säger att det är bara att åka dita och hämta ut nya. Vad säger jag? Jo, I don't care! Lös problemet!

Nu är vi inne i första vintertidsveckan. Jag kände mig ganska slö och trött igår och det tog ju ett tag innan jag fattade. Det måste höra sammaz med att vi gått över till vintertid, så det var ju egentligen inte så konstigt.

Jag pinkar fortfarande blod och jag tvingas konstatera att det har tilltagit lite. Men jag oroar mig inte särskilt mycket för det, läkarna har sagt att det skall öka, så det går väl enligt plan så att säga. Trots det skall jag dricka lite mindre vatten nu.